Trappan

En grå dörr.

En smutsgrå ståldörr. Blodiga händer, sparkar, mot en smutsgrå ståldörr. Omutligt kalla Ögon, okuvligt stål. Min styrka rinner ut, ut ur min kropp, försvinner i golvbrunnens mörka labyrinter.

Tiden, en evighet.

Sylvassa sekunder, som aldrig upphör. Silas av oceaner av grå tid, vars vågor inte lämnar spår.

Innan dess, innan mörkret.

Minnet av en tid utan tid.

En sol på en blå himmel, vågors lugna kluckande. Minnet av en människa, en hand, ett leende strålande av lycka.

Ett minne som stelnar, sköljs bort av oceanens vågor, för att för evigt, sjunket i djupet, tortera min själ.

Tårarna är slut. Endast tiden existerar, mjuka tunga vågor av tid.

Tid som sköljer ur min hjärna, utan att lämna något kvar.

Utan apati.

*

Fri! Tiden vänder.Jag är fri.

Fri från vad ? Fri från mörker ?

Nej. Fri från liv.

 

Skymning, natt.

Doft av mörk skog. Nakna fötter,

mot väggrusets ravinvassa kanter. Sommarnattens sammetskupol, vars genomstuckna nålspetsar speglas i dom svarta tjärnen.

Vilket livsväsen, denna svarta granskog. Min kropp i dess mjuka famn, lugn.

Minnet av ett leende. Med oceanens ebb, minnet av ett leende.

Tårar. Jag har börjat tömma oceanen.

*

Vilse i livet, vilse i natten.

Granskogens dofter driver mig djupare, djupare in i skogens tänkande själ. Varje träd, ett utskott från dess tanke.

Tystnad.

Mullen tystar mina steg. Skogen, avvaktande tyst. Känsla av oro, drivs vidare.

Myrar.

Tunga våta myrar. Svart vatten, tunga steg.

Skog.

Torra grenar, rispar min kropp. Blodiga händer, sårigt ansikte. Spindelväv,

gammal tung spindelväv. Men inget liv, endast tystnad.

Slutligen, en öppning, en glänta. En stenring.

I skogens hjärta, uppresta stenar, gnistrande röd granit. I mitten, en stenhäll.

En flat stenhäll, mjuk som bolsterdun. En stenhäll att vila i-

Sömn.

*

Gryning.

Med en friskhet likt daggdroppen, i maskrosbladets mjuka liv, kommer gryningen.

Som den gyllene blomman, stiger solen. Smeker ömt den friska jorden, efter nattens kyliga sömn. över stillheten, morgonens första fågel, släpper ut sin livsglädje i en hyllning till den gryende dagen. Nakna fötter i friskt gräs-Tankar om livets lycka.

Ljudet.

Från väster kommer ljudet. Först svagt,

som en viskning bakom skogens andning. Knastrande, torra grenar som knäcks. Sedan starkare, för att påtala sin existens. Ständigt högre, hitåt.

Oro, rädsla.

Träden i väster börjar krackelera, spricka.rasa samman. Ett cresendo,

tusentals porslinstallrikar mot ett stengolv. Stenringen.

Västerstenen upplöses i alla sina gnistrande granitfacetter slungas mot den breda öppningen i väster.

Tystnad, förvåning. På stenhällen, ett barn. En mörk flicka, blygt leende. Hon går mot öppningen, räcker mig sin hand.

En människa, en hand, ett leende.

Jag följer efter. 

 

Plågsamt.

Följer floden av splittrad skog. Skärvor efter träden skär som sablar i mina fötter.

Tiden, detta enkla ord för evigheten, försvinner med en virvelstorm in i ett rött dis.

Följer flickan, som varsamt letar plats åt sina lätta fötter. Vänder sig ibland, väntar, ler.

Jag faller gång på gång. Blodiga händer, armar.

Till slut, över en ås. En grönskimrande dal, en grön smaragd i granskogarnas enformiga tystnad. I dalens livgivande famn, en by. Timrade hus, leende människor, nyfikna barn.

Livsglädje som värmer. Ett vinkrus, en bit bröd, ljuvligt.

Flickan drar mig vidare, genom byn.

Leenden, människor som vinkar. Feststämning. En by utan tid.

Andra sidan.

En låg knuttimmrad länga. I dörren, en krokig gammal man. Vitt skägg, böljande vitt hår, friska leende ögon. Flickan försvinner bakom mannen, mannen som tar min hand, leder mig in. Framför en sprakande brasa, en bädd av djurfällar. Läggs ned, stoppas om.

 

Vaknar sakta.

Trygghet, så länge sedan, minnen av trygghet. Minnet av ett leende. Oceanen töms.

En ny kropp.

En hel kropp, utan sår och ärr, Stiger upp.

Mannen nickar, flickan ler. Nygräddat bröd, ett krus öl. Längst väggen, en arbetsbänk. På bänken, min nakna kropp. Mannen över den såriga kroppen, plockar med flinka fingrar, cell efter cell. Droppar gyllene vätska, en brännugn. Flickan.

Blodröda stenar ur ugnen. Unga män i kö, lastar kärror. Väntar på flickans arbete.

Följer efter männen med lastade dragkärror. Genom byn, doftar av nybakat. Festförberedelser.

Arbetande kroppar, en karavan genom dalen. Gyllene sädesfält. Ljumma vindar, vita moln. Uppför ett berg. På krönet, en trappa

Upp, bortom molnen, en blodröd trappa, skimrande, pulserande i solen.

En levande trappa. En trappa för mig. En trappa av mig. Festen är för mig.

 

Genomskinlighet. En ny nyans, först svagt. Arbetet med stenarna.

Kroppen bleknar, smälter ihop med livet. Svaga konturer, lysande energi. Cellerna är slut, kroppen är borta. Trappan är klar, en trappa byggd av livet.

Fest i skymningen. Sprakande eld, musik, skratt. Livets skratt. Oceanen är snart tömd.

 

Gryning.

Vid trappans fot. Avsked från livets smeder. Mannen nickar, flickan ler. Människor vinkar.

Resan har börjat.

Ingen trötthet, ingen hunger, ingen törst. Trappan hjälper mina fötter, uppåt.

Nedifrån, snabba steg. väntan.

Blossande kinder, osäker blick. Jag ler, sträcker ut handen. En människa, en hand, ett leende. Flickan kommer skrattande. En kram. Tillsammans fortsätter vi uppåt.

 

Ovan molnen, ett böljande landskap.

Blommande ängar med lekande insekter, skimrande lövskogar, färgsprakande fåglar. En kristallklar sjö, gnistrande silverfiskar jagar solen.

I sjön en människa. Ett levande minne.

Springer mot stranden, dyker. Rent vatten, klart vatten, livets vatten. Kvar på stranden, en skrattande flicka.

I vattnet.

En människa, en hand, ett leende, som strålar av lycka. Bubblande glädje. En sol på en blå himmel, vågors lugna kluckande. Tre människor i ett paradis.

Oceanen är tömd. Tiden har stannat.